Återvändarna från backstugan Högalund
1862 flyttar Karl Magnus Karlsson och hustrun Ingrid Maria Petersdotter in i backstugan Högalund i Bredalycke. Vid flytten har de med sig sina två barn Johan August och Hilda Sofia. I Högalund föds 1865 Frans Aldo. Han är tvilling, men tvillingbrodern Aldo dör vid födseln. Prästen antecknar att han nöddöps och att han dog efter en halv timma. 1870 föds parets sista barn, sonen Lorentz.
Karl Magnus betecknas som utfattig. Hans yrke anges vara handsågare. Han har förmodligen varit sysselsatt i bygden vid husbyggen.
När han dör efter 10 år på Högalund 1872 vid blott 46 års ålder lämnar han änkan och de fyra barnen att klara sig själva. Ett i sig inte helt ovanligt levnadsöde för bondesamhällets underklass.
Emigrationen till Nordamerika kommer dock att bli familjens räddning i den svåra situationen. Den ene efter den andre av pojkarna försvinner och änkan och dottern blir ensamma kvar.
Johan August utvandrar 1882. Efter ett besök hemma 1888 får han med sig bägge bröderna Frans Aldo och Lorentz. Frans Aldo hade emigrerat redan 1884 och var hemma på besök innan han reste tillbaka i brödernas sällskap.
De tre bröderna historia skildras i En Smålandssocken emigrerar (1967) utgiven av Långasjö emigrantcirkel.
Pojkarnas emigration är ett mycket talande exempel på vilken betydelse återvändarna fick för att förbättra sin familjs ekonomiska ställning och men också för hela bygdens utveckling. Det mest tydliga exemplet på det senare är naturligtvis Alfred Geijer i Långasjö. Den rörelse han startade vid hemkomsten 1901 och dess betydelse idag är välbekant.
Vi skall i korthet återge bröderna Karlssons historia, som den framställs i Emigrantboken.
Johan August Karlsson (1859-1931)
När Johan August emigrerar 1882 följer han det gängse mönstret. De första emigranterna var vanligtvis hemmansägare eller deras söner och döttrar. Den fattige backstugsittarens son var tvungen att först arbeta för att tjäna ihop till biljetten. Som sjuttonåring får han anställning vid ett glasbruk i Ekeberga. Efter sex års arbete har han tjänat ihop till biljetten till Amerika.
Som så många andra i bygden får han anställning vid järnvägen i Kanada.
1888 är han hemma på besök och tar med sig sin bägge bröder tillbaka. Med på resan var också hans blivande maka Eliana Elisa Svensdotter från Mundekulla. De gifte sig i Amerika och fick fyra barn.
1892 återvänder han och familjen. 1893 köper han Kråkesjö säteri för de pengar han tjänat vid järnvägen i Kanada. Det är inte bekant hur stor köpeskillingen var men måste vida ha överstigit priset på ett hemman i socknen. Det är om Kråkesjö säteri, som Karl Oscars lillebror Robert drömmer om att kunna köpa vid hemkomsten. Kanske har Vilhelm Moberg hört talas om Johan Augusts köp.
Efter 13 år i Kråkesjö köper Johan August 1905 gården Råamåla 1:2+1:3. Berättelsen om Johan August avslutas med "..och så hade backstugusittarpojken till slut blivit bonde i Långsjö." En dröm hade gått uppfyllelse.
Efter 17 år 1923 lämnar han gården i Råamåla och flyttar till lägenheten Ängaholm i samma by, där han dör 1931.
Frans Aldo Karlsson (1865-1926)
Mellanbrodern Frans Aldos historia liknar i mångt och mycket storebroderns. Emigrantboken är mera utförlig om hans tid i British Columbia i Kanada. Han började vid järnvägen och avancerade till förman. Hans tid i Kanada blev något kortare än broderns - från 1884 till 1896. Vi nämnde ovan att han vid ett återbesök hemma 1888 gjorde sällskap med storebror och lillebror tillbaka. Inte nog med det, liksom brodern tog han med sig sin blivande hustru på resan. Hon var syster till Johan August hustru - Anna Kajsa Svensdotter. På så sätt blev bröderna också svågrar. När paret 1896 återvände för gott med sina i Kanada födda barn, kunde han köpa Bredalycke Södergård 2:2 för 10 000 kr. Han hade före emigrationen gjort dagsverken på gården som ägdes av Johannes Sällberg.
Denne hade fattat tycke för pojken och mer eller mindre lovat att han skulle få köpa gården när han kom hem. Så blev också fallet, och familjen utökades alltså med ytterligare en hemmansägare.
Kanske blev tiden som hemmansägare inte riktigt vad han tänkt sig. Avkastningen från gården motsvarade inte det välavlönade arbete han lämnat på andra sidan Atlanten.
Han återvände och skickade hem pengar till familjens försörjning.
1902 flyttade han hem för gott. Då hade han korsat Atlanten 8 gånger. Kanske ett inofficiellt rekord?
Så levde han på gården med familjen fram till 1920, då han överlät den till dottern Maria. Han dog 1926.
Lorentz Karlsson (1870-?)
Den yngste broderns öde avviker något från de äldre brödernas. Men i likhet med dessa fick han arbete vid järnvägen och också han avancerade till förman. 1909 återvände han till Sverige och bosatte sig med hustru och en dotter i Långasjö Backegård. 1916 flyttade familjen till Bondeskog, men redan efter några månader blev längtan tillbaka till Canada för stark. Mitt under brinnande världskrig och det oinskränkta ubåtskriget återvände familjen till Golden, som var säte för många svenskättlingar.
Familjen återvände aldrig till Sverige. Det finns ingen uppgift om när den tredje backstugesittarpojken dog. Hans hustru Eva Mathilda Eliasdotter från Sibbahult dog så sent som 1956. Det var när den blivande maken var hemma på besök 1900, som hon följde med på resan till Kanada. Lorentz lär ha stått för fiolerna. "Det gjorde han förmodligen gärna, eftersom de var fästfolk och gifte sig kort efter ankomsten till Amerika."