Handlaren i Brunamåla

Handelslägenheten Grönadal i Brunamåla och jungfrun Johanna Nilsson

Texten är publicerad i Träskoposten 2020:3

Lanthandlaren Elofsson i Moshult, J A Pettersson i Harebo , Örn och Geijer i Långasjö är välkända. Men handlaren Nilsson i Brunamåla är mindre känd. Ingen i min by kände till att det funnits en handelsbod i grannbyn.

I Gård och by i Långasjö socken är handelslägenheten Grönadal i Brunamåla omnämnd på sidan 230. Anders Karlsson har i sin artikel i Träskoposten 2010:3 i korthet nämnt handelslägenheten. För övrigt låg den på Brunamåla 1:12, den gård som han idag är ägare till.

Handlaren Johanna Nilsson 1822-1910
Artikel är ett försök att utifrån framförallt kyrkböckerna rekonstruera hennes liv.

Tidiga åren:
Johanna Nilsson föddes i Ingemundebo Västergård den 26/4 1822. Hon var dotter till hemmansägaren Nils Gummesson. När gården delades 1835 mellan hennes syskon Kristina Nilsdotter och hennes man Carl Magnus Petersson och brodern Jonas, flyttade hon 13 år gammal till Karlskrona.

Karlskrona och Vissefjärda
I Karlskrona kom hon att tjänstgöra som piga hos bland andra greve Cronstedt. 1860 lämnade hon Karlskrona och flyttade till Vissefjärda. Här är hon skriven som jungfru hos lanthandlaren Sven Wimmerstedt. Exakt vad hon arbetar med är oklart. Men det är första gången hon använder jungfru används som yrkestitel. En titel som sedan skulle följa henne hela livet. Det är väl förmodligen här som tanken på att starta en egen rörelse väcks.

En jungfru var en tjänsteflicka i ett finare hushåll, vilket ju hon varit hos både en greve och hos handelsman Wimmerstedt. I dag skulle vi väl säga hembiträde. I yrkesregistret till husförhörslängderna är hon den enda med den titeln i hela Långasjö socken.

Ingemundebo och Brunamåla
Efter tiden i Vissefjärda är hon tillbaka i födelsebyn, där hon arbetar som piga bl a hos farbrodern Johannes Gummesson.

Mellan 1871 och 1874 är hon inneboende hos sin syster Kristina och hennes man Gubben Bock på backstugan Gatan i Ingemundebo. Om Gubben Bock kan ni läsa i boken Ingemundebo en by i Småland under två sekler.

Handelslägenheten Grönadal
Den 28/9 1881 flyttade Johanna Nilsson in i handelslägenheten Grönadal i Brunamåla. Prästen antecknar henne som boende jungfru Johanna Nilsson. Förmodligen hyr hon ett befintligt hus av ägaren till Brunamåla 1:12 Edward Niklasson.

Husets tidigare funktion vet vi inte. Kanske var det ett undantagshus för gårdens tidigare ägare Ingel Peter Nilsson, som dött 1869. Denne, som var änkling, hade överlåtit gården till sin son Johan Ingelsson redan 1841.

När vi ser på de bevarade husgrunderna avtecknar sig tre huskroppar. Alla tre har en mycket solid stenfot. Den största mäter 6x8 meter. Detta är förmodligen bostadshuset med källare. I bottenvåningen låg nog handelsboden och på andra våningen bodde handlaren (se bilden nedan).

Strax öster därom finns grunden till ett lite mindre hus som mäter 4x8 meter. Detta kan ha använts som lagerlokal. Och så väster om handelsboden finns grunden till ett lite mindre hus knappt 4x4 meter.

Söder om den förmodade handelsboden ligger en hög med röda tegelstenar. Detta kan vara resterna av husets kakelugn.

I Gård och By i Långasjö socken på sidan 230 uppges felaktigt att det fanns en handlare före henne som hette Johan Nilsson. Detta har inget stöd i kyrkböckerna. Förmodligen beror misstaget på en förväxling mellan namnet Johan och Johanna.

Hon kom att driva företaget i drygt ett dussin år innan hon 1893 flyttar från Grönadal snett tvärs över vägen till lägenheten Brunamåla Lindås. Där skrivs hon som undantagshjon och utfattig. Här dör hon 1910 vid 88 års ålder.

Uppenbarligen har affären inte varit en guldgruva för henne. Enligt GoB sidan 230 revs stugan 1901.

Samma uppgift finns i Anders Karlssons artikel om Brunamåla. Däremot finns inget stöd för att butiken drevs fram till 1901.

Vilken typ av handel som bedrevs är oklart. Förmodligen en lanthandel av traditionellt slag. Man kan tycka att läget var förträffligt. Handelsboden låg precis intill gamla vägen mellan Långasjö och Emmaboda. Efter passagen genom byn går vägen vidare över Åleberg och Krysseboda till Emmaboda.

Emmaboda börjar nu i början av 1890-talet växa till sig. Kanhända blir konkurrensen från handlarna i det nya stationssamhället för stor.

Ett märkligt sammanträffande är att handlaren Örn i Strängsmåla och Johanna Nilsson stängde sina respektive handelsbodar samtidigt med en dags mellanrum i oktober 1893.

Hade rent av Johanna Nilsson haft ett samarbete med handlaren i Strängsmåla? Var hon något slags kommissionär eller var Brunamåla en filial? Lustigt nog hette bägge handelslägenheterna Grönadal.

Johanna Nilsson - en modern kvinna?

Det finns några saker som sticker ut i Johanna Nilssons levnadshistoria. Varför heter hon Nilsson och inte Nilsdotter som sin syster Kristina? Före 1901 års namnlag fick man själv uppge för prästen vilket efternamn med ville ha. Gick hon medvetet emot den förhärskande bruket av patronymikon? Det var först mot slutet av 1800-talet, som patronymikon försvagades. Detta gällde i början vanligast för -dotter. Att Johanna valde att kalla sig Nilsson så tidigt som under första hälften av 1800-talet ger en fingervisning om att hon var en självständigt tänkande kvinna.

Att uppge, som en av få kvinnor i socken, en egen yrkestitel pekar i samma riktning. Bland handlarnas skara i bygden var hon, såvitt är bekant, den enda kvinnan.

Grunden till handelsboden Grönadal i Brunamåla. GPS- koordinater: 56.6331, 15.4826

Husgrunden ligger precis bakom de tre vägvisarna mot V Hällasjö, Moshult och Emmaboda och mittemot banvaktstugan, som syns i bakgrunden.