Stenyxorna i Ingemundebo

På en åker tillhörig gärden Östergård 1:4 i Ingemundebo har gjorts sammanlagt tre fynd av stenyxor. I Riksantikvarieämbetets Fornsök är fynden beskrivna.

Det första tycks ha gjort på 1920 och är en skafthålsyxa. Fyndet tycks 1925 ha lämnats till Knut Kjellmark men finns inte med i hans bok Värends fornminnen 1933. Fyndet borde ha gjort av gårdens dåvarande ägare Aron Johansson. Yxan finns eventuellt på Historiska muséet i Stockholm. Här beskrivs hålyxan funnen i Emmeboda i Blekinge.

På 1940-talet plöjde hans son Åke Arenbring samma åker och fann då två icke närmare specificerade bergartsyxor. Dessa bägge skall ha skänkts till Långsjö Hembygdsförening. Ansvariga i föreningen uppger att de sänts vidare till Kalmar Länsmuséum. Trots upprepade förfrågningar dit har inget svar erhållits. I RÄs antikvariska kommentar sägs att platsen är ett tänkbart boplatsläge.

Vi väntar på att den nuvarande brukaren av åkern skall plöja vallen och att eventuellt nya fynd skall komma i dagen.

Den åker som fynden gjorts på är samma åker som i sin ena kant har varit byns pestkyrkogård. 

GPS-koordinater: 56.6350, 15.4482

Pestkyrkogårdens läge är sedan 2016 utmärkt med ett träkors med inskription.

Kopplingen mellan yxfynden och kyrkogården reser en rad frågor om sambandet dem emellan. Är den förmodade boplatsen kanske istället en gravplats eller kanske bäggedera? När och om kyrkogården användes vid den senaste pesten 1711 var det kanske ingen tillfällighet att just den platsen valdes? På kartan nedan från 1824 har pestkyrkogården nr 268. Korset ovan är placerat i dess framkant.  Vid nr 270 står det skärf,  vilket betyder  något slags impediment, dvs obrukbar mark på grund av den stora förekomsten av småsten eller skärv. Dessa småstenar torde idag finnas i stenmurarna runt dagens åker. Vi ser också hur kyrkvägen löper från norr till söder genom kartbilden. Det förefaller som om dagens kyrkväg går rakare i nord-sydlig riktning.

Också Brunamåla har en pestkyrkogård som behöver dokumenteras. Jag har en gång blivit visad på platsen. På enskifteskartan från 1824 har jag dock inte hittat någon utmärkt plats för kyrkogården. I "Gård och by i Långsjö socken" på sidan 226 i en kommentar till fastigheten Brunamåla 1:37 står: "Bakom ladugården har enligt traditionen funnits en pestkyrkogård."