Torpet Orraholm
På den plats där torpet Orraholm låg fram till huset monterades ner och flyttades till Moshult på 1930-talet, finns det tecken som tyder på att här har bott människor under mycket lång tid.
Det är en attraktiv plats helt nära sjön Löften och vi vet att de tidigasta bosättningarna låg vid vattendrag. Ett tecken på detta är de hackerör som finns på platsen. Ett hackerör är ett odlingsröse kring en liten åker, där jorden behandlades med hacka. De har förmodligen tillkommit långt före torpbebyggelsen i början av 1800-talet.
Tillsammans utgör de äldsta fynden tillsammans med de modernare Orraholm till den kanske fyndrikaste platsen i bygden med ett 10-tal fornlämningar.

Hackerör

Hackerör på Orraholm, GPS-koordinater: 56.6422, 15.4262
Det är idag omöjligt att säga hur gamla dessa är. Hackerör stammar huvudsakligen från yngre bronsålder eller äldre stenålder, alltså mellan 800 f Kr och 400 e Kr.
Vi vet inte mycket om de tidiga människorna på Orraholm. Vi har däremot bättre kunskap om de sentida bosättarna.
Dammatorpet:
Peter Dam (1756-1818)
Orraholms senare historia börjar med den förre knekten Peter Dam, som 1809
får tillstånd av fastighetsägarna på Ingemundebo Västergård
att uppföra ett torp åt sig och sin familj på en plats som då
kallades Svens Bråne. Enligt kontrakten får han i oktober 1809
tillstånd att instänga en liten plan, som i norr gränsade mot
Moshults ägor och i söder mot sjön Löften. Platsen beskrivs
som mager sandjord och med krösen, pors och ljungbevuxen. Här
skulle Peter Dam livnära sig och hustrun och de fyra barnen.
Tillsammans med Långens torp i andra ändan av byn var detta Ingemundebos äldsta torp.
1817 har han odlat upp 2 1/2 kappland åker. Ett kappland motsvarade 1/32 tunnland eller 154 kvadratmeter. Åkern som då mätte 385 kvadratmeter finns kvar och har utökats något av senare torpare. Åkern värderas vid tiden för Dams död till 5 riksdaler.
Om Peter Dam inte utvidgade åkermarken i någon större utsträckning, så tycks han varit mera framgångsrik som byggare.
1811 hade han byggt en stuga med förstuga som var 16 alnar lång, 9 alnar bred och 2 ½ alnar hög. Stugan var då ca 10 meter lång, ca 6 meter bred men bara ca 1,5 hög. Stugan var byggd med timmer från ägorna och värderades till 50 riksdaler.

Torpet Orraholm/Dammatorpet enligt Raymond Andersson
Den torpstuga, som Peter Dam byggde åt sig och familjen, revs senare och ersattes med ett större och modernare boningshus. Den som uppförde detta var förmodligen Carl Johan Gummesson, som med familj bodde på Orraholm mellan 1875 och fram till sin död 1907. Det är således denna byggnad som flyttades till Moshult på 1930-talet.
Att Peter Dam var en flitig nybyggare ledde till att han stämdes inför tinget av de tre fastighetsägarna på Ingemundbo Västergård med vilka han ingått kontraktet 1809. Tre fastighetsägarna anklagade honom för att utan tillstånd huggit ner skog på deras ägor samt att ha tjuvfiskat i sjön. Fiskerätten tillhörde uteslutande mantalsägarna. De klagande markägarna förlorade märkligt nog i häradsrätten.

Husgrund med nedfallen skorstensstock. Skylten i förgrunden är uppsatt av Ingemundebo Byalagsförening. GPS-koordinater: 56.6409, 15.4255
Ladugården
Förutom det ovan beskrivna boningshuset byggde Peter Dam två logar: en större som mätte 12 alnars längd, 7 alnars bredd och hela 4 ½ alnar hög. Tillsammans med en mindre loge värderades dessa till 16 riksdaler. Denna loge eller ladugård kommer senare att förlängas från motsvarande 7,2 meter till 12,7 meter. Den mindre logen, som enligt skifteskartan var friliggande, beskrivs som "ett litet linhus".
Det är uppenbart att det har odlats lin på Orraholm. I kvarlåtenskapen efter Carl Johan Gummesson finns både vävstol, spinnrock och de vanligaste förekommande verktygen för linberedning. Linhuset får förmodas vara en liten ria för torkning av linet. Det är möjligt att detta så småningom flyttas till ladugården och detta skulle i så fall förklara dess utvidgning med 5,5 meter. Gummesson var också av kvarlåtenskapen att döma snickare. Tillbyggnaden av ladugården skulle också kunna ha varit en snickarbod.
På bilden nedan anar vi en stenfot mitt i ladugården. Det är möjligt att den ursprungliga ladugården hade en kätte för boskap och att den andra delen var just en loge för förvaring av hö och säd.
Kring ägorna byggde han en gärdesgård på 256 famnar eller 451 meter. Idag finns flera lättidentifierade lämningar efter denna.

Stenfot till ladugården, GPS-koordinater 56.6405, 15.4257
Jordkällaren
På
torpet byggde Peter Dam eller någon av de senare torparna också en vacker och rymlig stensatt jordkällare.

Jordkällaren, GPS-koordinater 56.6413, 15.4255
Tjärdal
En
långsmal grop, som är gjord av människohand är svår att tolka.
En tänkbar förklaring skulle kunna vara att gropen använts för
framställning av tjära. Vid ett jordprov med
sond fann vi inte några kolrester i själva gropen. Strax nedanför hittade vi däremot gott om kolrester. Vi tolkar detta som att kolet rakats ur gropen efter tjärningen för att ge plats åt ny tjärved.
Tjärdalens botten var täckt av näver, bark, takspån eller plank av något träslag.
Ett annat förhållande som skulle kunna tala för att gropen är en tjärdal är lutningen. Från gropens innersta i backen ner till den omkringliggande marknivån är det mer än 2 meter. Ingången till gropen mellan två stora stenar är bara 45 cm, vilket skulle tala emot att gropen tjänat som källare eller djurkätte.
En fråga som uppkommer är vem som framställt tjäran? Efter enskiftet 1828 kom platsen för tjärdalen att hamna utanför det torpställe, som Peter Dam fått sig tilldelat. (Se kartskiss!).
Det är därför troligt att ägarna till Västergård 2:8, är de som byggt tjärdalen. En torpare hade kanske inte heller tillgång till den tjärved som behövdes. Kanske har ägarna till gården 2:8 låtit torparen på Orraholm sköta verksamheten mot en skälig ersättning.
Torpet ligger 3 km från själva byn och utan en riktig bra väg dit. Kanske har Löften använts för transport till byn. Med båt under tiden med öppet vatten och under vintern över isen.
Om man tittar på kvarlåtenskapen efter Carl Johan Gummesson 1907, finns det en del som talar för, att han mycket väl skulle kunnat ha framställt tjära i gropen. Han har haft en uppsättning verktyg i form av sågar och yxor som var väl ägnade åt att hugga tjärved.

Tjärdal GPS-koordinater: 56.6402, 15.4271
Fårkätten
Mellan två stora stenblock har någon kilat in ett 20-tal stenar i olika storlek. Det är uppenbart att man på detta sätt velat stänga in eller kanske också ute något.
En mycket rimlig förklaring är att det rör sig om en fårkätte. Mellan blocken syns en tydlig utgrävning, vilket framgår av bilden nedan.
För att hålla ett par får instängda behövde man förmodligen bara komplettera med ett flätverk på de öppna sidorna. Eventuellt har ett tak av flätverk lagts över kätten får att skydda djuren från nederbörd och kanske angrepp av rovdjur. Vem som byggt kätten får bli en gissning. Den kan mycket väl vara från Peter Dams tid, alltså före 1818. Ett stöd för att det kan ha varit Peter Dams fårkätte hittar vi i bouppteckningen efter honom. I kvarlåtenskapen förtecknas en svart ko värd 10 riksdaler och ett får och 3 lamm värda drygt 4 riksdaler.

Fårkätten, GPS-koordinater: 56.6409, 15.4259
Gränssten på Orraholm
När Ingemundebo skiftade på 1820-talet kom delar av Orraholm tillfalla den nybildade fastigheten Västergård 2:6. På bilden nedan ses gränsstenen mellan Västergård 2:3 och 2:6.
Någon gång under 1800-talet, när minnet av Peter Dam förbleknat, börjar torpet kallas Orraholm. Första gången namnet förekommer är i husförhörslängden 1825-1830.
Torpet senare historia återges i boken Ingemundebo - en småländsk by under två sekler. De sista som bodde på torpet var den adliga familjen von Wendel. Av de äldre byborna kallades torpstället därför Vendlalandet.

Gränssten mellan Östergård 2:3 och 2:6
Vattenhålet
Det saknas en grävd brunn på Orraholm. Nedanstående vattenhål kan ha använts för de boendes konsumtion. Eftersom sjön fanns på nära håll har denna använts för boskapens vattenförsörjning.

Vattenhålet, GPS-koordinater: 56.6415, 15.4268